Helt allvarligt, du föds och är en liten j*vla patetisk unge som bara förstör folks liv. Du börjar skolan och ställer fucking 2tusen frågor om dagen och är bara helt allmänt en irriterande liten bacill i någons enformiga liv. Du blir fjortis eller någon annan lika avskräckande liten varelse som alla ändå hatar. Gymnasiet, och du är fortfarande den därade lilla jobbiga saken som alla hatar men nu ska du verka vuxen och börja låta som om du kan saker och bryr dig men du låter bara som en liten naiv pessimist och guess what?!? folk hatar dig fortfarande. Studenten var det ja, och nu börjar du verkligen gå folk på nerverna. För vem tror du egentligen att du är där du springer omkring halvt ihjäl supen och tror att du har en framtid?! Du börjar jobba och äntligen kan du tysta ner folk omkring dig för du har ju faktiskt börjat få lön och betala hälften av den i skatt, DU ÄR EN GRÅ MASSA OCH KOMMER ALLTID FÖRBLI BÅDE GRÅ OCH HATAD, enda skillnaden är att nu är folk verkligen vuxna och förväntas att agera utifrån det. Så de sitter snällt på sina alldeles för hårda stolar med IQ befriade människor runt sig medan man försöker övertala sig själv om att hey-detta-är-faktiskt-inte-så-farligt-och-visst-kan-jag-bara-sitta-här-helt-snällt-och-fint-fastän-jag-egentligen-vill-strypa-dig. Och nej, du har inte dött än, för nu är du pensionär och sitter dagarna i ända framför en telefon som aldrig ringer och med ett litet litet hopp om att just idag så kanske någon ringer så att du i alla fall kan slippa från din ensamhet i några minuter. Well, NEJ ingen kommer ringa dig idag, och inte heller imorgon, eller nästa dag. För nu är du bara en tråkig liten stel föredetting som ingen vill veta av för du är så j*vla bitter, men om du har tur så faktiskt någon ringer på dörren, eller i alla fall en brevbärare för en gångs skull hittar till dig. Grattis, börjat planera din begravning än? Nej?!? GÖR DET då, du har ändå inget annat för dig. Någonsin.
Detta var juh kul... men nej, du kan inte göra om det du får inte ändra dig och du får absolut inte ens vilja glömma bort allt du någonsin gjort. Detta är livet, ditt, mitt, hennes, hans, deras, vårat, allas och försök inte med era små naiva försök till att inbilla mig att du gilar det. Jag vet att du inte gör det, ingen gör det så varför skulle du vara så anorlunda?! mhmm..



(jag vill vara vatten och kunna rinna mellan folks fingrar?)


(och peptalks på estet tycker vi om... lite iaf)