hörde du det där? du vet, det därade knakande ljudet följt av en massa gojsigt läte och sånt? nähä, men då va det väl bara min hjärna som satte ljud på det som hände innuti mig precis då. När mitt hjärta bara brakade ihop och man kröp ihop i ett litet hörn. Bara för det är så j*vla fint.

"och vi har dagen till ära bjudit in en våra största idoler, faktiskt. Mannen som räddade vår barndom står i kulisserna och den enda som får ha svart på sig här ikv, för han är helt enkelt kungen..."

Kanske inte ser så fint ut, men när Jocke står och snackar om jojje sådärade, när ALLA har vitt på sig, hela scenen är vit allt allt allt är vitt då är det fint, då är det vackert. Då bara går man sönder.
Och jag va inte ens där, visste knappt att Kent fanns. Men ändå, drömma kan man juh, och speciellt jag när det gäller den missade konserten som jag VILL VILL VILL ha varit på. Gör lite ont i mig när man hör inspelningarna därifrån, ser bilder och bara drömmer sig bort. Ont för jag vill vara där, då. och ont för jag fattar inte hur man kan hitta alla dom orden, ont för det låter så fint när han säger det, och ont för det är för perfekt för att egentligen få finnas. Men finns gör
det. Och ont gör det. Och vackert är det. Allt dom säger är egentligen fint, bara för att det är just dom. Dom enda som egentligen riktigt finns på riktigt, på ett sådärade existerande sätt, som bara dom kan. Dom har mer än DET, dom har.... allt? eller jag vet inte. Men jag vill bara ha mer av det :)
<3