I see the glass half full, but of poison.
Skrivet: 00:31:41 - 2008-07-16"eftersom typ alla mina kompisar är singlar" (tagen mitt i en mening från en viss ankblogg^^).
Har faktiskt aldrig (helt härligt allvarligt och ärligt) beskrivit mig själv med ordet Singel. Det har för mig alltid varit "dom två och dom två och sen är det Jag". Klara och hon själv. För så har det alltid varit. Klara klarar sig själv, punkt (som det så fint heter). Singel har jag aldrig varit, bara... själv & det har inte heller funnits något alternativ. Eller jo, har ju funnits alternativ rent hypotetiskt sett... eller hur man ska säga ^^. Men ändå är det inget allternativ för mig på något vis.
Har beskrivit mig med ordet själv - vilket ju för mig tyder på att det är så det ska vara. Inget alternativ. Ingen återvändo. Inget man kan ändra på och ger inte så mycket utrymme för en själv att ändra på det. Du har ingen chans, inte den minsta lilla. Så kan det gå och så har det gått.
Men Singel däremot ger en helt annan bild. Det är mer tillfälligt. Jag är själv nu men det kan ändras. (jag vill att det ska ändras?). Det är fullt möjligt och öppet för tolkningar. Öppet och fritt fram. Ungefär.
Men samtidigt kan det ändå ha en lite desperat ton i det. Singel, 2000-talets ord som ersatt 1500-talets jakt? ^^ Låter fanimig som det. "Jag är singel, buuuuuuu! akta så jag inte blir osingel med dig". Nej, då är det egentligen helt klart bättre med Själv. "Jag är själv och det finns inget som heter osjälv så du behöver inte ta till flykten. (men spring gärna ändå)".
Fan, (usäkta svordommen ^^ bra att ursäkta sitt språk i sin egen blogg). Men det kanske bara är som allt annat jag hatat och föraktat i mitt liv. Jag HATADE allt som hade med bloggar att göra innan och nu har jag två. Jag hatade ALLA ALLLA ALLA som va "tråkiga" och hade converse, nu har jag två par och ett par fejk. Jag hatade folk som beter sig som jag gör lite då&då nu för tiden. Jag hatade en jälva massa innan som jag nu äger/gör/säger/tycker. Föraktar jag att vara osingel med någon? Eller jag är kanske bara jävligt livrädd för det därade ladde Singel-ordet.
Jaja, själva saken ä iaf att jag blev helt.. paff(?) när jag läste ankblogg och insåg att visst fan - Jag är singel, punkt.
Har faktiskt aldrig (helt härligt allvarligt och ärligt) beskrivit mig själv med ordet Singel. Det har för mig alltid varit "dom två och dom två och sen är det Jag". Klara och hon själv. För så har det alltid varit. Klara klarar sig själv, punkt (som det så fint heter). Singel har jag aldrig varit, bara... själv & det har inte heller funnits något alternativ. Eller jo, har ju funnits alternativ rent hypotetiskt sett... eller hur man ska säga ^^. Men ändå är det inget allternativ för mig på något vis.
Har beskrivit mig med ordet själv - vilket ju för mig tyder på att det är så det ska vara. Inget alternativ. Ingen återvändo. Inget man kan ändra på och ger inte så mycket utrymme för en själv att ändra på det. Du har ingen chans, inte den minsta lilla. Så kan det gå och så har det gått.
Men Singel däremot ger en helt annan bild. Det är mer tillfälligt. Jag är själv nu men det kan ändras. (jag vill att det ska ändras?). Det är fullt möjligt och öppet för tolkningar. Öppet och fritt fram. Ungefär.
Men samtidigt kan det ändå ha en lite desperat ton i det. Singel, 2000-talets ord som ersatt 1500-talets jakt? ^^ Låter fanimig som det. "Jag är singel, buuuuuuu! akta så jag inte blir osingel med dig". Nej, då är det egentligen helt klart bättre med Själv. "Jag är själv och det finns inget som heter osjälv så du behöver inte ta till flykten. (men spring gärna ändå)".
Fan, (usäkta svordommen ^^ bra att ursäkta sitt språk i sin egen blogg). Men det kanske bara är som allt annat jag hatat och föraktat i mitt liv. Jag HATADE allt som hade med bloggar att göra innan och nu har jag två. Jag hatade ALLA ALLLA ALLA som va "tråkiga" och hade converse, nu har jag två par och ett par fejk. Jag hatade folk som beter sig som jag gör lite då&då nu för tiden. Jag hatade en jälva massa innan som jag nu äger/gör/säger/tycker. Föraktar jag att vara osingel med någon? Eller jag är kanske bara jävligt livrädd för det därade ladde Singel-ordet.
Jaja, själva saken ä iaf att jag blev helt.. paff(?) när jag läste ankblogg och insåg att visst fan - Jag är singel, punkt.
Kommentarer
Annika
Haha, naw, att min blogg hade så stor påverkan av dig. Jag tror jag är stolt.. Hm, fast jag vet inte än. :P
Men jag är likadan som dig. Jag verkligen föraktade folk med svarta jeans, Converse, som målade naglarna osv. Och hät sitter jag, i svarta jeans, med en hel hög med Converse i hallen och jag målade naglarna för ett par timmar sedan. Vi får bilda hycklargrupp xD
Trackback
