Ibland ogillar jag brevlådan, ibland gillar jag den. Idag gör jag både och.
Good thing:  Present från CDON.com (Muse - showbiz skivan ich adore)
Not so good thing: LOV det kallas L O V vad är det dom inte förstår?!?! går runt hemma och känner sig massa bra, men ändå ska man få en fuking påminnelse om hur medel man är.
Ge mig gamla bdb tillbaka, och bränn betygen. Sen är jag nöjd, idag iaf.

Gick till bussen imorse (9!) och va helt lyrisk över snön (gick och nynnade på "hej mitt vinterland", hej-lilla-störda-människa). Aja, jobbade, halvsprang till bussen, missade den inte, lite snö kvar ute och svinkallt, sitter på bussen, hjärnan börjar sjunga igen. "En isig vind över vattnet bär ett eko från de dödas värld". GE TILLBAKA!
Kommer hem, surar på pappz, kollar på simsons/the hills/made, kommer på att posten kommit, kollar om ngt är till mig, hittar skivan, blir hyper, ser betygen, tar skivan och stänger in mig på mitt rum. Släcker lamprna, tänder massa ljus, sätter igång skivan. Men det är fan inte samma sak. Inte ens i närheten. Kent är Kent och mina släcka-ner-och-lyssna-på-Kent-alltid-kvällar är helt förstörda, dom är inget alls utan Kent. GE TILLBAKA!!
Tror ibland att jag inte alls saknar Kent, kommer på ett quote (lägg märke till det engelska ordet...) och bara saknar. Massa mycket. Saknar så det nästan gör ont, halva jag vill bara ha massa Kent. ALLTID.
Men nej, du ska inte ha något som är bra. Du förtjänar inte att må bra. Du ska må kass, för det är precis vad du är. Så jävla mycket bättre om man börjar besatta sig av något annat, ju mer man kan ta ifrån mig som jag gillar desto bättre är det. För du är medel. Du är dålig. Grå massa. En i mängden. Om ens det.



"this is the last time I'll abandon you, and this is the last time I'll forget you. I wish I could"