Jag hatar era vårkänslor, jag hatar att folk är glada, jag hatar ... er. För allvarligt talat.. varannan.. eller kanske var tredje människa som just nu är inloggad på msn har antingen tretton glada gubbar, ett överdrivet rött hjärta eller ett "jag älskar dig" in printat i sitt namn. Uppenbarligen borde det finnas minst en lika glad människa som denna lilla... grej är menad att glädja. DET är förjävligt. Jag vill inte veta när folk har nått sin höjdpunkt i livet, och speciellt inte om det bara beror på att en annan liten lika obetydlig varelse har varit... artig, eller kanske till och med trevlig. Ditt liv intresserar inte mig. Och du är verkligen rätt jobbig om din glädje är beroende på någon annans omdömme om dig.

äh, okej detta inlägg börjar gå åt helt fel riktning ^^ Det är faktiskt rätt trevligt att folk kan göra andra glada, och framför allt att folket som tar emot glädjegörandet är tillräckligt oparanoida så att de faktiskt också kan glädjas åt det. Så att säga. MEN det är ganska så sinnes att folk (ett bra och välanvänt ord...) är så besatta av att bli omtyckta av andra.
Satt för några dagar sedan och skulle göra individuellt val, valbara kuser-val, språk val, inriktingsval och skriva namn kombinerat med kursen vi går samt personnummer. SVÅRT. Och något som irriterar mig mest är att det jag mest funderade över var vad övrigt folk som jag ungås med skulle välja. Okej, jag insåg faktiskt att jag var tvungen att hitta på något eget på namn och personnummer, men resten var bara en fråga om vad andra ville ha istället för att ävlja något som jag ville ha. Jävla onödiga människa! DÖ DÖ DÖ!
...en av många anledningar till att det är överskattat att vara social. Man blir helt enkelt för beroende av vad andra vill och tycker. NER MED ALLA ANDRA! ...förutom personer som är trevliga i tysthet, och folk som jag umgås med frivilligt.