När jag var liten ville jag bli gammal. Mitt första drömjobb var kock. Som jag sedan övergav för att bli journalist som jag sedan övergav och ville återigen bli kock, tills jag insåg att jag inte kunde bli det och då ville bli bagare vilket jag inte heller kunde bli. Så nu sitter jag här utan att ha ett drömjobb. Inget svar på frågan "vad vill du bli när du blir stor?". Jag vill bli smart. Men det är inget yrke. Tyvärr. I min drömvärld hade jag gått i skolan tills jag dog, bara för att slippa jobba. Fast vad jag ska plugga är ju en till fråga som inte heller har något svar. För att plugga borde man veta vad man vill bli, och för att bli det man vill så måste man veta vad man vill bli så man kan utbilda sig till det. En ond cirkel som går tillbaka till samma fråga om och om igen. "Vad fan vill jag bli?".

Underfrågor:
"Hur blir jag rik utan att bli utbränd?"
"Vad känner jag att jag kan mest av allt?"
"Vad är det roligaste jag vet?"
"Vad vill jag göra?"
"Hur ska jag nå dit jag vill?"
"Hur blir jag bäst?"
"Var trivs jag?"
"Vad trivs jag med?"

Det är uttröttande att bara komma på frågorna. Svaren är det ännu värre med.